Kommentarer av byggmästare
Stig Nilsson, modellbyggare,
23 februari 2003
Se även rapport
Frågor om konstruktionen och
virkesbearbetningen i Södra Råda gamla kyrka
- Stig Nilsson och Göran Andersson, januari 2003
När jag gavs uppdraget att bygga en modell av Södra Råda
medeltidskyrka var det några beslut som måste tas innan modellbygget kunde
starta. För det första måste material, d.v.s. träslag väljas. Jag valde att
göra modellen i fura trots att det är besvärligt att snida i barrträ, i
synnerhet i denna lilla skala. Detta främst p.g.a. barrvedens cellstruktur
och den hårda höstveden i årsringarna. Men det var ändå naturligt att välja
fura, eftersom kyrkan var uppförd i detta träslag.
Alla virken är "bilade", d.v.s.
synliga ytor är snidade med kniv för att ge ett intryck av bearbetning med
handverktyg. Brädor är spräckta och huggna (snidade). Interiört har
troligtvis en del material i den gamla kyrkan, som golvplank, takbrädor och
kanske även väggpartier ha varit hyvlade. Möjligen kan det finnas ytterligare
foton/film som kan ge svar på dessa frågor. Kring takkonstruktionen finns
inga uppgifter om bearbetningsmetoder och det blir troligtvis svårt att få
fram mer kunskap. Jag har valt att "bila" dessa ytor, men även
dessa kan ha varit hyvlade.
Alla virken är sammanfogade med
"dymlingar" (pluggar) eller tappar och är demonterbara, utom
valvbrädor som är spikade. Dymlingarna är endast islagna utom ett fåtal som
är limmade i det ena virket. Detta gäller om virket är mycket tunt, ex.vis
takbrädor. Materialet är fura utom i dymlingar med 1,5 och 1 mm ø som är av
björk. Av björk är även valvbågarna.
Som främsta anledning till att jag valde skala
1:20 till modellen är transport-
tekniska skäl. Om modellen skall få plats i en vanlig personbil (kombi) får
den inte vara större, ex. vis skala 1:10 kräver släpvagn för att få plats.
Jag hoppas att modellen kommer att bli aktuell att diskutera i många olika
sammanhang, på flera olika platser och med olika kategorier av människor. Då
anser jag att det är viktigt att transporten kan göras så enkel som möjligt.
Jag har själv inte gjort någon arkivgenomgång.
Material har skickats till mig i form av ritningar och fotografier ur ATA,
artiklar om främst Södra Råda gamla kyrka och Hammarö kyrka samt den
arkivgenomgång som Ann-Catherine Bonnier, RAÄ, gjort (Södra Råda i
arkiven, juni 2002). Innan modellbygget sattes igång hade rätt mycken tid
ägnats åt studium av främst det ritningsmaterial som fanns tillgängligt. Med
utgångspunkt från detta och uppgifter från Carlsson/Linscott (Inventering
av medeltida byggnadsdelar i Hammarö och Tångeråsa kyrkor, Kina Linscott
och Robert Carlsson, december 2002) samt Göran Anderssons undersökningar på
plats i Södra Råda kunde beräkningar av virkesdimensioner göras. Inskjutas
bör dock att ytterligare virkesberäkningar bör göras före avverkning av
timret. Man kan kanske detaljstudera fotografier för att se om det går att
avgöra hur de olika väggarnas timmer mötas i knutarna avseende bl.a.
stighöjder.
Göran Andersson, Timmerdraget, och jag hade
inledningsvis ett långt möte där vi diskuterade vilka kriterier som skulle
gälla för modellbygget. När vi gått igenom alla handlingar och ritningar,
fotografier och texter som vi fått från olika håll insåg vi att en del frågor
hade vi inga svar på, och resonerade som så att då gör vi ett antagande, och
sedan får detta bli underlag för diskussion. Bl.a. enades vi om att väggarna
ej skulle byggas lutande utåt, då vi antog att de i stort sett varit lodräta
när kyrkan var ny.
I det följande redovisas olika delmoment med
kommentarer och mina eller ibland mina och Göran Anderssons tolkningar av
tillgängligt material. Tolkningar som kan och bör ifrågasättas. Ju fler som
skrynklar sina pannor ju större sannolikhet att vi kommer till ett gott
slutresultat.
Av tillgängligt material framgår ej hur grundläggningen av medeltidskyrkan
varit utförd. Brandresterna visar att väggarna vilat på hel stenfot, men
denna har så vitt vi kunnat bedöma av skriftligt material tillkommit långt
senare (vid restaureringen 1913? det finns uppgifter som antyder att det
fanns en hel stenfot före restaureringen 1913). Det troliga är en ursprunglig
grundläggning på knutstenar och med några upplagsstenar längs väggarna,
såvida inte stockarna lagts direkt mot marken. Vi har i modellbygget utgått
från knutstensteorin.
Av brandresterna att döma har korets östra vägg
saknat syll i egentlig mening, då syllen här endast utgjordes av en
fyrskäring 6 x 6" (som kan ha tillkommit efter 1913?). Dock är så vitt
vi vet alla syllar utbytta vid 1913 års restaurering.
Ritningsmaterialet från 1908 (Hjort och
Nyqvist) redovisar antydningar till syllar bredare än väggtimret på
långhusets långväggar och på en längdsektionsritning syns även att
gavelväggarnas syllar kan ha varit bredare. Väggarnas utsida linjerar med
syllens utsida, vilket medför att syllen skjuter ut från väggen på insidan.
På koret redovisas inga syllar som är bredare än det övriga väggtimret, men
på sakristian finns en bredare syll inritad.
Vi har utgått från ett syllvarv i samma höjd
runt om kyrkan och även i mellan-
väggar. Syllens mått har satts till 8"x12", vilket enligt
bedömningar från fotografier från restaureringen 1913 verkar rimligt. Även
mätningar på brandrester försvarar detta mått. En jämnhög syll borde ha varit
en naturlig början såvida marknivån ej uppvisar större höjdskillnader. Syllen
har laxknut, vilket vi ej vet om orginalsyllen hade.
Det finns uppgifter (Otar Hökerberg 20/11 1913)
om att syllarna ska ha varit 9"x17" och att de ersattes med syllar
i samma dimension vid restaureringen 1913, men någon sådan syll har ej
funnits vid tidpunkten för branden.
Axel Nilsson, Nordiska Museet, noterar 29/8 1909 "Väggarna är uppförda
af grofva stockar bilade till 6" tjocklek." Tord O:son Nordberg
noterar 1927 att timmerdimensionerna var c:a 15 x 17 cm, där 15 cm troligen
är tjockleken (6").
Hjort och Nyqvist har på ritningar gett timmerväggen en tjocklek på c:a
14-14,5 cm. Jag har gett väggtimret en tjocklek på 7,19-7,49 mm, (med
övervägande delen c:a 7,28- 7,42 mm ) vilket motsvarar 14,38-14,98 cm i skala
1:1. Verklighetens variation på 6 mm är en
rimlig tolerans för gott bilat virke.
Väggtimrets (stockarnas) höjd har Robert Carlsson (Timmerdimensioner och
vedkvaliteter, Robert Carlsson, december 2002 ) satt till i medeltal 22,5 cm.
Dock visar Hjort och Nyqvists ritningar stor variation på stockarnas höjd,
vilket torde innebära att en del stockar var klenare än andra, även om man
tar hänsyn till topp/rot.
Carlsson/Linscotts undersökning av
"systerkyrkan" i Hammarö visar virkes-
avsmalningar på 0-11 mm/m (genomsnitt 5 mm/m). Jag har här valt att göra ett
mellanting i fråga om virkeshöjder. I görligaste mån har jag utgått från
Hjort/Nyqvist när det gäller virkeshöjd, men har även tagit hänsyn till
Carlsson/Linscotts undersökning av väggtimrets avsmalning i Hammarö kyrka.
Orginalknutarna är av en enkel bladningstyp med dymlingar. Skillnaden på
modellen är att jag ej kunnat dymla i alla knutar i varje timmervarv p.g.a.
att jag ej kunde få tag på ett borr i skalenlig diameter (1,7 mm). Jag har
därför använt ett grövre borr (2 mm ), vilket skulle ta bort för mycket
material i knutarna om jag dymlat alla knutar i varje varv.
I övrigt torde knutarna i allt väsentligt likna
de "riktiga" knutarna, och timringen var, med avbrott för fönster-
och dörröppningar, i stort sett en transportsträcka upp till valvanfanget.
De tre översta stockvarven är på Hjort/Nykvists ritningar tydligt redovisade
som bredare (c:a 18-20 cm) än övriga väggstockar. I den tredje stocken
uppifrån räknat finns en uthuggen fals som vi kallar "valvanfang".
På denna avsats vilar den nedersta valvbrädan och avsatsen är avfasad nedtill
så att den ansluter mjukt till väggen, och bildar då även en sorts taklist.
Valvanfanget i långhuset lutar ned från väster
mot öster. Enligt längdsektions-
ritningen ökar lutningen den sista biten mot mellanväggen till koret. Jag har
dock valt att göra en jämn lutning, eftersom jag ej kan bedöma om den
accelererande lutningen är medveten eller beror på någon mindre sättning.
Valvanfangets lutning på ritningen och modellen
motsvarar c:a 22 cm i skala 1:1. Lutningen är i stort sett lika på både södra
och norra väggens anfang.
Även korets valvanfang lutar (c:a 6-7,5 cm),
men här är lutningen från öster till väster. Alltså är valvanfangen lägst vid
mellanväggen kor/långhus. Dock har denna lutning ej uppkommit genom
sättningar, i vart fall endast till en mindre del. Valvets krön i långhuset
lutar 13 cm mindre än valvanfangen och långhusets nock lutar endast 5-6 cm.
Om det varit en lutning på korets krön är svår att bedöma, då både
Hjort/Nykvists ritning (1908) och Wiréns ritning (1982) redovisar en lutning
på c a 5 cm, men åt olika håll! Är lutningarna vid valvanfangen medvetet
gjorda och i så fall varför?
Gavlarnas rösten har det antal stockar som man kan räkna fram från sektions-
ritningar och den skalenliga höjd som går att mäta fram på nämnda ritningar.
Åsar för valv och takstolar har jag timrat in
enligt ritning.
Endast en takstol över långhuset, den 3:e från väster, är redovisad i
ritningsmaterialet. Jag har gjort alla takstolar med samma utförande och de
mått som jag skalat fram. Måtten i basen följer sektionsritningen, men eftersom
modellens sidor ej lutar utåt som de gör på sektionsritningen, blir istället
takfoten några mm bredare. (2-3 mm/sida).
Takstolarna har fällts ned i väggbandet med
utgångspunkt från sektionsritning samt nockens lutning. Takstolarnas högben
har fällts in i åsarna enligt sektions-
ritning.
Korets takstolar är av enklare slag i och med
att de saknar hanbjälke. Hela takkonstruktionen är en blandning av åstak med
rafter och ett takstolstak.
Valvbågarna är tillverkade av björk. Detta för att få en bättre hållfasthet i
de tunna virkena där det ofrånkomligt blir tvärved. Bågarna är skarvade
enligt ritningar och anbringade mot väggarna ovanför valvanfangen, samt
infällda/fastsatta i de nedre längsgående åsarna. Antalet valvbågar är något
osäkert.
I koret är det troligen endast en båge; där har
jag på fotografier kunnat se en spikrad på brädorna i mitten av rummet.
I långhuset är det svårt att se var spikrader
kan finnas. Vid gavlarna i långhuset är det osäkert om det är
"fristående" valvbågar eller om det är lister som fästs mot timret
i gavelväggarna, där valvbrädorna alltså skulle ha spikats i listerna
uppifrån. Jag har gjort tre valvbågar i långhuset och sedan utgått från
"list-teorin".
I modellen är endast mindre demonstrationsytor med valvbrädor uppsatta i de
nedre valven. Fotografierna har jag tolkat som att det är 6 st. brädor i
korets nedre valv och 10 st. brädor i långhusets nedre valv.
Modellens valvbrädor är av spräckt och
"bilat" virke, vilket är min tolkning (utifrån egen erfarenhet
ifrån ett antal kyrkorestaureringar i Mellannorrland) av en möjlig
framställningsprocess. Brädorna kan också (rent teoretiskt?) ha varit sågade.
(Är sågat virke använt vid ex. högmedeltidens klosterbyggen?) Ytorna mot
kyrkorummet kan också ha varit hyvlade - efter spräckning eller sågning.
I takkonstruktionen ingår en mängd strävor. Tyvärr syns deras läge
ofullständigt på längdsektionsritningen eftersom de ej redovisas mellan
väggbandshöjd och övre valvets krön. Plats för spekulationer.
Strävorna utgörs av gavelsträvor och strävor
mot takstolarna. Ovanpå hanbjälkarna ligger längsgående virken mellan gavelspetsarna. Dessas ändar är på
olika ritningar redovisade på olika sätt. Jag har tagit till mej av båda
ritningarna och gjort en ände av varje. Om detta är riktigt vet jag ej.
I mittpartiet förekommer strävning som kan
liknas vid saxsparrar. Troligen är de ett komplement. Den veka
takkonstruktionen bör rätt snart ha uppvisat tecken på instabilitet, främst
p.g.a. vindlast. Göran Anderssons och min teori är att man då gjorde detta
tillägg. Att de inte är ursprungliga talar deras placering för. De ligger
utanpå de "riktiga" takstolarna, och de står i flera fall rätt
långt ifrån tak-
stolen i nedre infästningen, vilket vi ansett vara väggbandet. På
tvärsektionsritningen finns de ej redovisade, då denna som nämnts ovan inte
visar någon takstol i mittpartiet.
Vidare visas på tvärsektionsritningen tunna
strävor från takstolens knäbock till längsgående bjälkarna vid valvbågarna.
Funktion? Antal?
Kordelen saknar strävor.
Takfotsbräda finns redovisad på sektionsritning. Sakristians takfot utgörs av en bred stock som lagts platt på näst översta varvet och därvid sticker ut en bit.
Takbrädornas
riktning bör rimligtvis vara tvärs för takstolarna. Inga brädor är redovisade
på ritningarna, inte heller någon annan konstruktion som gör ett antagande om
ex. trobrädor i takfallets riktning särskilt rimlig. Om takspån är ursprunglig
taktäckning är långt ifrån säkert, det kan ha varit ett s.k.
"sutak".
Gavelutsprånget kan ha bestått av
undertaksbrädor som fått gå ut över gavel-
spetsen, men kan även ha utgjorts av en längsgående bräda från nock till
takfot. Den kan ha legat med ena kanten på gavelspetsen och varit stöttad med
klotsar på utstickande ås mitt på takfallet, samt på utstickande väggband.
Man kan tyda vissa ritningar i denna riktning.
Vindskidor kan vara ett senare tillägg, men kan
även ha tillkommit vid uppförandet av kyrkan.
Någon öppning har ej tagits upp i väggen mellan långhus och kor enär vi inte vet hur den sett ut. Studium i andra medeltida kyrkor bör göras för att undersöka om det finns spår efter hur öppningar in till koret kunde se ut före reformationen. En annan möjlighet är att besöka någon eller några gamla katolska kyrkor för att studera öppningen mellan kor och långhus.
Finns det ytterligare material som kan ge ledtrådar?
Som synes en del frågor som söker svar.
Kälom, Offerdal 23 februari 2003
Stig Nilsson
Stig Nilsson Byggservice
Utgård 3462
830 51 OFFERDAL
0640-370 50
070-268 70 50